Amning

Varje enskilt barn- och föräldrapar har sin unika amningsresa. Den kan vara både underbar, knölig, smidig och frustrerande. Kanske blir den kort eller lång. Kanske kombineras den med tillmatning. Amning sker överallt och vid alla tider på dygnet. För barnet som ammar är amningen så mycket mer än bara mat, den ger också närhet, tröst och trygghet.

Amning är något barn och förälder lär sig tillsammans - dels intuitivt, men också genom att ta del av kunskap kring hur amning underlättas och främjas. Att ha tillgång till kompetent amningsstöd, särskilt den första tiden efter barnets födsel, men även under amningsresans gång, är ofta betydelsefullt för att nå en fungerande amning.

När det nyfödda barnet lämnas ostört hud mot hud på den födandes mage eller bröst stimuleras barnets medfödda amningsbeteende och barnet kan själv leta upp bröstet och mjölken. På vägen till bröstet gör barnet sig redo att gapa upp stort för att kunna ta ett stort tag om bröstet. Ett stort tag ger en effektiv mjölkutdrivning och minskar risken för såriga bröstvårtor. 

Det är gynnsamt för den kommande mjölkproduktionen att brösten stimuleras redan under den första timmen efter barnets födsel. Stimulering kan ske genom barnets sökande med sina händer och mun samt att det kommer igång att suga. Vid separation eller när barnet inte har energi nog att stimulera bröstet kan den födande själv stimulera brösten genom att stryka över vårtgården och bröstvårtan. Det är även möjligt att handmjölka ut droppar av kolostrum, även kallad råmjölk, och ge till barnet som själv inte orkar amma. Kolostrum kan ses som livets första vaccin då det innehåller massor med antikroppar, har en skyddande effekt och är gynnsam för utvecklingen av barnets immunförsvar. Kolostrum stabiliserar också barnets blodsocker. Är det inte möjligt att stimulera brösten inom den första timmen, exempelvis på grund av sövning vid kejsarsnitt, är det fördelaktigt att stimulera brösten så snart som möjligt.

De medfödda reflexerna i barnets amningsbeteende är aktiva under barnets första månader. Det ger barnet många möjligheter att själv söka sig till bröstet även om det missar chansen under sin första timme utanför livmodern. Även det prematurfödd och sjuka barnet har dessa medfödda amningsreflexer, men energin räcker sällan till att ta sig hela vägen till bröstet. Det prematurfödda barnet kan också behöva flera veckor för att bli mogen nog att koordinera att suga, svälja och andas. Så det kan dröja innan barnet får sin mat direkt från bröstet. Tills att barnet orkar försörja sig via bröstet är det fördelaktigt för barnet och amningen att barnet får vara hud mot hud (WHO rekommenderar 8-24 timmar hud mot hud för barn som vårdas på neo - särskilt barn födda före vecka 37 eller med en födelsevikt under 2,5 kg ), ligga bröstnära, slicka i sig droppar av bröstmjölk från bröstet och få smakdroppar på en napp. Barnet får även tillmatning av bröstmjölk eller modersmjölksersättning via en sondslang genom näsan.

När barnet själv inte har kraft eller energi nog att amma igång mjölkproduktionen behöver brösten tömmas med handmjölkning eller elektrisk pump. När brösten töms berättar det för kroppen att brösten behöver producera mer mjölk. Vill man amma är det därför viktigt att tömma brösten regelbundet, 8-12 gånger per dygn varav minst en gång på natten, för att komma upp i en mjölkmängd som kan försörja barnet. Barnet som ammar kan amma 8 till 20 gånger per dygn. Ett barn som drar igång eller ökar mjölkproduktionen kan upplevas vilja ligga vid bröstet nästan hela tiden.

Mer om amning

Läs mer om amning på neo i En liten bok om amning på neo och amning vid bärande i bärsjal och bärsele i Boken om att bära barn av Ulrika Casselbrant.

Hör Ulrika Casselbrant prata om amning på neo i podden Okrystat.