Novelltävling 2015 – Aldrig sett en tonåring i sjal

Novellen deltar i Nära bebis novelltävling 2015. Temat är nära barn och nära föräldraskap. För att rösta på novellen dela denna sida med hjälp av Facebook-ikonen som du hittar vid novellens slut. Den novell med flest delningar onsdag 26 augusti kl 22:00 blir vinnare av Nära bebis novelltävlig 2015. Vinnaren får ett presentkort på Knyt an på 400kr.
Läs och rösta på fler noveller.

Aldrig sett en tonåring i sjal

av Sofia Karlsson

Hon pussade det sovande lilla byltet i sjalen på pannan och kände hur kärlek och värme spred sig i hela kroppen. För ett år sedan hade hon kommit till världen hennes egna lilla guldklimp. Och hur beläst hon en hade varit hur förberedd hon än hade känt sig hade hon aldrig kunnat drömma om hur det skulle vara och kännas. Alla föräldraböckerna låg hemma i lådan, alla tidningar och broschyrer på föräldraskap som hon fått från föräldrar mor föräldrar och bekanta. Alla förmanade men välmenande ord om att inte bära barnet för mycket det var att skämma bort barnet. Hon hade lyssnat så på varje ord och hur välmenande det än varit hade hon känt sig lite rädd. Rädd för att göra fel rädd för att andra skulle tycka hon gjorde fel.

Dottern kom hon till världen fortare än någon hade kunnat ana även personalen på sjukhuset hade trott hon skulle bli hemskickad inte kunde första barnet komma så fort som den nya mamman trodde. Hon hade ju verkat så lugn på telefonen. Nej det här skulle nog bli en lång första förlossning. Alla hade haft fel hon var trotts sitt lugna yttre redan 8 cm och bebisen ville inte vänta. Nu gick allt så otroligt fort att den unga mamman inte hängde med hinnorna skulle tas hål på och inte fanns det tid för smärtstillande annat än lite lustgas som fick henne att tappa kontrollen ytterligare vilket hon inte tyckte om. Sjuksköterska tyckte om och om igen att hon skulle ta lustgasen. Men hennes underbara stöttande partner förstod sin fru, för han om någon visste att tappa kontrollen över situationen skulle göra henne mera ont än gott. Hennes underbara make hennes klippa hon visste att han skulle bli viktig de nästkommande åren för deras dotter. Men hon kunde aldrig ana hur viktig han skulle bli för henne själv den närmaste månaderna. Deras dotter hade bråttom till världen och trotts 9 månader att förbereda sig kände sig den unga mamman över överväldigad. Detta var en ny person som de skulle lära känna och den där första överväldigande känslan var inte kärlek utan rädsla rädsla för att göra fel rädsla för att något hon gjorde skulle skada det lilla livet.

När de väl blev ensamma på BB satt de båda och tittade på det lilla livet som låg och sov i mannens armar hon såg så rofylld ut. Hon tittade på sin man tog det lilla knytet och la ner dottern i plastlådan som finns på BB. Hon hade ju hört att bebisar mådde bra av att sova själva och att man inte skulle skämma bort dem. På en gång vaknade den lilla flickan och skrek. Mamman tog upp sin lilla dotter i ren förtvivelse inte skulle hennes lilla ängel behöva gråta. När hon satt där och tröstade sin lilla skapelse kände hon för första gången en varm känsla i bröstet. Hon kände hur den spred sig i hela kroppen ända ut i tårna kände hon kärleken för sin dotter. Hon pussade den igen sovande bebisen på pannan och la henne på bröstet. Dottern låg inte ensam på BB en enda gång under vistelsen på BB. Mamman tänkte att på BB kunde hon få sova nära henne och pappan. De lånade även en bärtub så den lilla bebisen kunde vara nära under livets första dagar. Det lilla livet var alltid som lugnast när hon fick sova på föräldrarnas bröst där hon kunde höra hjärtslagen.

Några dagar går väl ann tänkte mamman när de kommer hem skulle dottern få sova i sin spjälsäng och åka i vagnen. Hur mycket det än bar emot i hjärtat på den unga mamman som inte ville annat än att bära och gosa med henne, hade hon ju hört att det inte var bra för barn att bäras för mycket. De fick inte bli bortskämda. Då amningen krånglade stannade de kvar en vecka på BB, detta fick den unga mamman att känna sig värdelös att amma kunde ju alla hade hon ju hört, det var bara slöa mammor som inte kunde amma och valde ersättning.

Första dagarna hemma var jobbiga inte för att folk ville komma förbi och hälsa på den lilla. Utan för att mamman tyckte det var så otroligt jobbig att amma och sömnen blev lidande då den lilla inte ville sova i vaggan eller spjälsängen. Så fort mamman hade lagt ner den lilla i sängen så vaknade hon och ju mer mamman stressade över att den lilla inte ville sova ju mer strulade amningen. Detta ledde till att matningen slutade i kaos och dottern åt och åt med hon blev inte mätt. Mamman kände att hon inte ville gå ut eller ha gäster. Det var jobbigt då den lilla var så ledsen och mamman kände att hon inte orkade, hon kände sig som en usel mamma. Hon hade alltid nära till tårarna och allt hon ville var att ge upp att lämna bebisen och springa. När dottern var två månader kände hon paniken inom sig vad gjorde hon för fel? Hon och hennes make gjorde ju allt rätt enligt all andra som hon kände. Hon ammade, dottern sov själv och hon förste att inte bära för mycket utan så fort dottern somnade la hon henne själv. Alltid med samma resultat att hon vaknade efter en halvtimme.

Den unga pappan gjorde allt för att stötta mamman bäst han kunde då dottern inte ammade och gick upp som hon skulle och var orolig nätterna igenom. Han försökte gång på gång prata med mamman men hon lyssnade inte. Han försökte få henne att förstå att man inte måste göra som alla andra säger utan man gör det som är bäst för sitt barn. Vad han än föreslog slog mamman bort alla förslag men han förstod även att mamman som var hemma varje dag började bli trött. Han förstod att han måste stötta så mycket han kunde när han inte var på jobbet. Han tog den lilla så fort han kom hem men då hon ville äta för det mesta så kände han sig väldigt hjälplös. Han ville göra nått mera han ville att både dottern och hans fru skulle må bra. Så började han titta runt på lösningar han pratade med BVC när de var där de föreslog lite ersättning eftersom dottern intte blev mätt. Detta resulterade i att den unga mamman kände sig ännu sämre men dottern sov fortfarande inte. Då letade pappan upp mera information om bärsele och Samsovning och bestämde sig för att göra som han trodde var bäst för både dottern och sin fru.

Så en dag efter jobbet åkte han förbi posten och hämtade ett paket han beställt i smyg. Han kom hem den kvällen och mamman var igen i tårar bebisen ville inte ligga själv utan bara sitta uppe. Han tog dottern ifrån mamman och gick in i sovrummet och la ner henne på ett babynest emellan dem, beordrade sin fru att ta ett bad och sedan gå och lägga sig. Den kvällen var den bästa kvällen för både mamma och dotter sedan bb och dottern vaknade endast ett par gånger för att äta. När mamman vaknade den morgonen tittade hon på sin lilla skatt med andra ögon. Hon kände kärleken inom sig och tänkte inget får hända dig. Hon kände ett annat lugnt inom sig hon kände att hennes man hade haft rätt. Hon kände hur styrkan att kämpa för sin lilla kom tillbaka och hon kände hur kärleken för sin man växte ännu starkare. Hon vågade sig ut med dottern i vagnen igen men där tog det stopp dottern ville inte ligga själv utan hon fick bära sin lilla hela vägen bara då var hon nöjd. Det var då den unga mamman bestämde sig för att göra de hon själv kände var bäst för sin dotter och självförtroendet hon tappat under graviditeten började komma tillbaka.

 

När mannen kom hem på kvällen pratade de länge och tillsammans kom de fram till att köpa ett bärsele som dottern kunde vara i. Då fick hon närheten hon ville ha från föräldrarna. Ett par veckor senare var de hem till ett par bekanta som för allt i världen inte kunde förstå hur de inte kunde ha någon vagn. Den unga mamman förklarade att de inte behövde någon dottern var nöjd med att bli buren. Den klassiska kommentaren om att man inte skulle skämma bort sina barn för mycket besvarade pappan med svaret man kan inte skämma bort sina barn med för mycket kärlek. Man kan skämma bort sina barn med materiella ting men att han hade aldrig sett en bortskämd tonåring som ville bli buren på sin mammas mage eller rygg. Denna gång blev det ingen uppföljning på diskutionen utan de bytte snabbt samtalsämne till något annat.

Så när hon nu pussade den lilla ettåringen som satt i den nya sjalen så tänkte den unga mamman hur lyckligt lottad hon var. Hon hade en liten glad tjej som älskade livet och att gå själv men när tröttheten slog till vill hon inget hellre än att gosa i sjalen och bli buren av mamma eller pappa. De hade aldrig använt vagnen igen annat än till matvaror och dottern sov nu i egen säng av egen vilja. Men där första månaderna emellan föräldrarna i nestet hade varit super mysiga och dottern hade känt sig trygg att sova länge om nätterna. De nattliga målen hade blivit färre och hon kunde sova timmar i sträck utan att vakna. Hon visste ju att föräldrarna fanns där hon kunde höra mammans andetag och det gjorde henne lugn.

Mamman hade lärt sig att ignorera de kommentarer från andra föräldrar som var nedlåtande och oförstående. Hon hade lärt sig att det bästa för ett barn behövde absolut inte vara det bästa för ett annat barn. Vem vet nästa barn kanske vill sova själv eller älskade kanske vagnen. Men det fick tiden avgöra. För allt som gällde nu var det bästa för hennes dotter och det var att bära och hon hoppades på att kunna få bära länge till för det var ju så mysigt. Sen pussade hon den lilla pannan igen och vandrade vidare i skogen letandes efter kantareller.

Läs och rösta på fler noveller.