Novellen deltar i Nära bebis novelltävling 2015. Temat är nära barn och nära föräldraskap. För att rösta på novellen dela denna sida med hjälp av Facebook-ikonen som du hittar vid novellens slut. Den novell med flest delningar onsdag 26 augusti kl 22:00 blir vinnare av Nära bebis novelltävlig 2015. Vinnaren får ett presentkort på Knyt an på 400kr.
Läs och rösta på fler noveller.
Jägaren och den kloka
av Zeldi Johansson
Hon höll inne om skriket som växte. Fokusera på andningen. Hon såg intensivt sin man i ögonen för att få styrka.
Hennes man stod bredvid henne och baddade hennes panna. Viskade hemliga ord i hennes öra.
Det var inte länge kvar nu. Snart skulle de äntligen få hålla sitt barn i sina armar.
Hon bet till om det sista skriket och hörde sin dotter för första gången.
Jordemodern skyndade sig att lägga den lilla flickan till mammans bröst.
Att vara fast så här ute i ingenstans var inte det enklaste. Vintrarna var hård och hennes man hade långa dagar.
Som byns enda jägare fick de genomgå långa samtal innan de ens fick tillåtelse att gifta sig. Stränga order om att inte skaffa barn gjorde lyckan stingande.
De jobbade bra som team. Han jagade om dagarna och hon tog hand om bytet. Örter och läkeväxter samlade hon in och gjorde oljor och krämer utav.
Ensamma i den lilla stugan rådde de sig själva. En man från byn kom en gång i veckan och hämtade vad de behövde samt hade med sig mjöl och liknande de kunde tänkas behöva i sin ensamhet.
Vintern kom och de blev totalt isolerade.
Vilda djur utgjorde bara en del av farorna. Det värsta var de hemsökta. De själar som inte vandrat vidare, som förvridits. Vintern var deras tid.
Ensamma i stugan bestämde de sig för att motgå byns order och ändå skaffa barn. De skulle nog klara av det. Tillsammans var de starka.
Jordemorden städade undan och de lyckliga föräldrarna bara betraktade sin dotter i tystnad. Flickan åt hungrigt med blicken fäst på mamma.
Hennes man bäddade i ordning den stora bädden. Där skulle de tryggt få plats alla tre. Försiktigt reste hon sig och la sig i sängen med dottern fortfarande till bröstet. Den lilla flickan hade somnat och sov nu tungt efter sin måltid. Mamman hade sytt en liten bädd att ha i mitten av sängen. Däri la hon nu försiktigt ner sin dotter.
Bädden var fylld med mjuk mossa och stärkande örter. Däri skulle flickan sova tryggt.
Det fanns saker att göra men hon kunde inte se sig mätt på det sovande barnet.
Hennes man kom med en pläd. Han log lyckligt.
-Lägg dig och vila. Jag tar hand om allt. Lägg dig vid vår dotter så hon inte känner sig ensam. Jag kommer och lägger mig när jag förberett för natten.
Tacksamt log hon mot sin förstående man och bäddade ner sig bredvid sin sovande dotter.
Snart sov de båda tungt.
Medans jägaren röjde undan tittade han regelbundet till mor och dotter. Han log lyckligt och fick anstränga sig för att inte sjunga högt i sin glädje.
Där låg de. De som gjorde honom lyckligast här i livet.
En hård tid väntade dem nu. Det insåg han. Så snart byn fick reda på att de fått ett barn skulle åtgärder sättas in. Fram till dess behövde han dessutom jaga och baka. Han tänkte inte låta den nyblivna mamman slita ut sig. Att göra allt så tyst som möjligt var den riktiga utmaningen. Han hade redan i smyg isolerat den lilla stugan. På bästa möjliga vis hade han dämpat stugan så att inga ljud skulle tränga ut och locka de hemsökta till dom.
I hemlighet hade han sytt en liten sjal till sin hustru för att underlätta hemmalivet.
Han stökade undan och la på mer ved på brasan. Ville inte att de två skulle frysa det minsta så han överdrev nog lite.
Han la fram bröd och smör samt skar till lite kött. Allt behövde stå redo ifall hans hustru vaknade. Mjölken stod redo i kallskafferiet och väntade. Han tittade oroligt på henne. Hon hade inte ätit sen igår när värkarbetet hade börjat. Det var nog ändå bäst att låta henne sova.
Försiktigt flyttade han bordet med maten närmare bädden. Där skulle hans hustru nå det utan att behöva gå upp.
Oändligt försiktigt för att inte störa de sovande kröp han ner i bädden och somnade lyckligt.
Morgonen grydde och han vaknade tidigt. Hans inre klocka väckte honom som vanligt.
Försiktigt sträckte han på sig och smög ur bädden. Det lilla pyret sov nu vid moderns bröst. Vilken vacker syn tänkte han.
Han städade undan resterna, hans fru hade ätit under natten. Han gjorde i ordning ny mat och ställde på bordet. Fick med sig lite kött och begav sig ut för att börja dagen.
I förrgår hade han riggat fällor. Han kände på sig att det var något på gång. Han vittjade fällorna först. De hade tur. Det fanns ett byte i varje fälla. Mer än han trodde de skulle få. Hans dag skulle inte bli lång tänkte han nöjt.
Att bereda skinnet och ta hand om köttet var fort gjort. Van som han var vid sysslorna. Ekorranas skinn sparade han till dem själva. Han fick erkänna för sig själv att han la ner lite extra tid på de skinnen. En varm dräkt åt dottern tänkte han göra av skinnen.
Han gick sin vanliga vända och såg till de foderstationer han ställt ut. Allt såg ut som det skulle. Inga konstigheter någonstans. Lyckan log mot dem tänkte han.
I den lilla stugan vaknade den lilla. Inte ett knyst sa hon. Stilla låg hon och betraktade sin mamma.
Modersinstinkten väckte mamman. Hon kände på sig att barnet var vaket. Lyckligt log hon mot sin dotter. Försiktigt reste hon på sig och lyfte upp den lilla. Försiktigt höll hon dottern på armen samtidigt som hon skänkte en tacksam tanke till sin make som förberett ännu en måltid åt henne. Hon nynnade för den lilla medans hon åt. Den lilla verkade nöjd. Ville inte ha bröstet utan var helt nöjd med att betrakta sin mamma.
Mamman bar den lilla på armen och började stöka undan. I morgon skulle någon från byn komma och hämta kött och lite annat. Hon hade berett lite oljor och ordnat med medicin som hon tänkte skicka med tillbaka till byn. Skinnen hennes man berett hade hon sytt ytterkläder av. Allt detta plockade hon fram och gick igenom medans hon sjöng tyst för den lilla. Lite nervös var hon allt. Den här gången skulle det inte gå att undgå att byn fick reda på om barnet. Innan hade hon alltid suttit ner med högar av skinn i sitt knä. Flitigt sysselsatt med att sy e dy. På så vis hade de dolt den växande magen.
Hon var mån om att det inte skulle märkas på leveransen att de fått barn. Så länge allt var som förut skulle de kanske få vara ifred. Som tur är var det vinter nu och ingen mer än mannen som hämtade varorna skulle vilja ge sig utanför byns gränser.
Hon tittade länge på ett ljuvligt skinn från en hare. Det skulle bli så fin tröja till den lilla. Men den kloka gumman i byn hade bett om att få skinnet garvat och inte annat. Det var det enda harskinnet de fått tag på den här veckan. Hon suckade och la ned det med de andra.
Allting såg bra ut. Allt fanns där. Det de förberett som extra la hon undan. Bäst att inte ge för mycket. Skulle det bli en dålig vecka kunde de ta av extralagret.
Lillan började böka oroligt. Inte hungrig. Nåväl. Hon följde jordemoderns instruktioner och höll den lilla ovanför en bytta. Lite fumlig kände hon sig allt. Den lilla flcikan suckade nöjt och lättade sig.
Förvånat tittade mor och dotter på varandra. Så lätt det där gick. Hon knöt ändå de förberedda tygstycken runt dotterns rumpa. Bäst att inte riskera något.
Undrar när hennes man tänkte komma hem. Vanligtvis kom han inte förän sent framåt kvällen men hon hade på känn att han liksom hon förberett sig och antagligen skulle komma tidigare.
Bäst att börja med maten tänkte hon. De hade enbart ätit kall mat de senaste dagarna. Nu kände hon sig pigg nog att försöka laga mat i stället.
Först satte hon sig i sängen och matade lillan. Hon försvann i det lilla barnets blick och omvärlden slutade existera.
Den lilla åt sig till sömns och mamman la försiktigt ner henne i bädden. Hon skulle kunna sitta och titta på barnet för alltid tyckte hon.
Beslutsamt vände hon bort blicken. Hennes man förtjänade ett lagat mål mat. Han hade slitit ordentligt de senaste dagarna.
Hon bestämde sig för en gryta. Det kunde de leva på några dagar.
Nöjt pysslade hon med matlagningen och nynnade mjukt för sig själv.
All slags örter letade sig ner i grytan som hemtrevligt puttrade i kitteln. Elden värmde och hon kände sig enbart lycklig.
Hon satte en deg så de inte skulle få slut på bröd och påbörjade även en bryggning av mer cider. Hon kollade till förråden de hade gjort i ordning. Hennes man hade förberett genom att göra allting tillgängligt inifrån den lilla stugan. Underbart tyckte hon då hon inte för sitt liv kunde tänka sig att lämna den lilla ensam.
Allting var som det skulle. En liten bytta med bär verkade ha förlorat sin magi. Hon bestämde sig för att göra en läcker paj till efterrätt. Det hade de förtjänat. Om bären räckte kunde hon även skicka med en till byn i morgon.
Det bultade försiktigt på dörren. Förvånat stelnade hon till. Vem kom nu?
Det var hennes man. Han hade armarna fulla med skinn och på ryggen ett rejält lass med kött. Han skyndade sig in och ursäktade sig hela tiden. Han hade inte menat att bulta så högt på dörren, han ville inte väcka den lilla av misstag.
Lyckligt såg hon på sin man. Kylan ångade ifrån honom och hon kastade sig om halsen på honom och höll om honom.
Tack underbara make för allt du gör sa hon.
Han pussade henne lyckligt på kinden och smög till bädden för att kika på det sovande barnet.
-Maten är inte klar än så vi hinner ta hand om skinn och kött.
-Vänta lite. Jag har mer
Mer tänkte hon. Hur hade han hunnit med det. Det var två veckors jobb han kom in med nu.
-Jag plockade i grottan vi hittade förra året sa han ner han kom in igen. Jag har planterat lite svamp och mossa, lite ljung och annat matnyttigt där inne, sa han.
Hon tittade lyckligt på den färska svampen. Genast började hon göra i ordning svampen för att tillsättas i grytan.
Mossan la hon upp framför brasan så att den skulle torka. Ljungen tog hon i knippen och hängde upp. De spred en ljuvlig doft.
-Jag har något till dig och den lilla, sa hennes man. Titta här. Min mor använde en sådan när mina syskon var små. De andra i byn skrattade alltid åt henne men oj vad praktiskt det var tyckte hon.
Han visade upp den förstärkta sjalen för henne.
Förundrat tittade hon på honom. Vad är det där för något? En extremt lång sjal att svepa in sig i?
-När hon vaknar ska jag visa dig hur du använder den sa han.
I huslig lycka pysslade de var för sig. Konserverade kött. Förberedde för torkning. Preparerade hudar och skinn. Vad som inte var fint nog för byborna behöll de själva.
Jaktlyckan hade lett mot dem och de behövde inte känna oro för de kommande veckorna.
-Vad ska vi kalla henne?
-Indra efter din mor, föreslog hon.
-Är du säker?
-Din mor var en stark och mjuk kvinna. Underbar mor efter vad du berättat. Jag tror att vår dotter är en Indra.
Hennes man log lyckligt mot henne.
Han. Byns ende jägare med den blivande kloka och deras dotter Indra. Han kände enbart förhoppning inför framtiden. Hans tur visste inte längre några gränser tyckte han.