Novelltävling 2015 – Jag vill alltid vara nära dig

Novellen deltar i Nära bebis novelltävling 2015. Temat är nära barn och nära föräldraskap. För att rösta på novellen dela denna sida med hjälp av Facebook-ikonen som du hittar vid novellens slut. Den novell med flest delningaronsdag 26 augusti kl 22:00 blir vinnare av Nära bebis novelltävlig 2015. Vinnaren får ett presentkort på Knyt an på 400kr.
Läs och rösta på fler noveller.

Jag vill alltid vara nära dig

Av Joanna Ringqvist

Jag vill alltid vara nära dig  Första gången hon såg dig var du bara två veckor gammal. Hon åkte till oss och hälsade på under en permission från sjukhuset. Jag såg på henne att hon ville hålla i dig men jag ville inte det. Du sov och jag höll dig tätt intill mig hela tiden. Hon såg trött ut men sa hela tiden hur lycklig hon var över dig. Jag försökte verka glad men kunde inte låta bli att tänka på hur det hade varit när jag varit så där liten. Hade jag någonsin fått sova i hennes famn? Jag ville aldrig släppa dig.

När hon gått ammade jag dig på sängen tills du somnade igen och lirkade sen försiktigt ut bröstvårtan ur din mun och gick och duschade med dörren öppen och babymonitorn på handfatet. Redo ifall du skulle vakna och gråta. Jag visste inget värre än ljudet av din gråt. Det var så hjärtskärande. Jag ville att du alltid skulle känna dig trygg och aldrig så utlämnad och ensam som jag själv kände mig.

Jag kände mig alltid så smutsig efter att hon varit här. Varje gång var jag tvungen att städa toaletten och byta handduk. Fast det inte kunde smitta. Men hennes sjukdom drog ner mig också när allt jag ville var att försöka vara glad.

Du sov i min säng så nära mig det gick. Du ville helst ha kroppskontakt hela tiden. Din lilla kropp mot min. Din lilla hand om mitt finger. Jag hade näsan i ditt hår. Handen om din rygg. Dina fötter mot min mage. Du sparkade utanpå min mage nu istället för inuti den.

På morgonen tvättade jag dig vid skötbordet och satte på en ny blöja. Jag sjöng sånger jag försökte komma ihåg ifall hon hade sjungit för mig.

Andra gången hon hälsade på var du redan sju månader. Du satt upp själv och prövade olika ljud med munnen. Du höll dina små händer framför ditt ansikte och studerade dom noga. Vred och vände på dem. Synade dom mot ljuset. Du försökte lära dig krypa. Körde ner huvudet i soffan och sköt upp rumpan. Stod så och gungade ett tag innan du tippade över på sidan. Vi skrattade åt dig och du älskade uppmärksamheten.

Hon verkade lättad på något sätt. Hon såg för en gångs skull pigg ut och jag tänkte för tusende gången att det kanske var på rätt väg nu. Nu kommer allt ordna sig. Nu har dom hittat rätt kombination av mediciner. Nu äntligen. Ta hand om er sa hon innan hon gick. Hon såg på mig länge och det kändes som att hon ville säga så mycket mer.

Det var sista gången jag såg henne. Senare på kvällen när jag just satt på dig pyjamasen ringde det på dörren. Två män med allvarliga miner stod utanför när jag öppnade. Jag tryckte dig mot mig. Ingen skulle någonsin få ta dig ifrån mig. Vi är från polisen sa de och visade upp sin legitimation. Får vi komma in? Jag släppte in dem och de berättade att hon hade hoppat framför tåget. Här vid vår station.

Innan dom gick frågade dom om jag klarade mig själv. Hade jag någon att ringa? Någon som kunde komma hit? Jag ljög och såg stark ut. Som jag var så bra på. Som jag hade lärt mig att göra från att jag var lika liten som dig. Jag fick ett telefonnummer jag kunde ringa. Sen gick de.

Tystnaden och mörkret utanför. Allt jag aldrig skulle få veta. Jag tänkte att jag alltid ville vara nära dig.

Läs och rösta på fler noveller.